Under årens lopp har det diskuterats mycket om hur man ska hålla en hälsosam kost.
Att skära ner på kolhydrater, avstå från fett – alla känner till minst ett exempel på något man provat, för att sedan återgå till gamla mönster.
Det behöver dock inte vara särskilt komplicerat, vilket befolkningen i Okinawa har bevisat.
Sedan cirka 100 år tillbaka har de anpassat den konfucianska läran Hara hachi bun me, som säger att man inte ska äta tills man är helt mätt, utan tills man är 80 procent nöjd.
Detta har också hittat sin väg till vårt middagsbord.
Naturligtvis är maten grundläggande för att leva ett hälsosamt liv och därför är vi noga med att laga allt med färska råvaror och hålla ett öga på användningen av fett, socker och salt, men när vi väl är redo att sätta tänderna i maten är det lätt att sätta en gräns och hålla sig till den.
I allmänhet tänker vi bara på att inte äta tills vi är mätta, utan snarare tills vi inte är hungriga längre.
Den vetenskapliga förklaringen till hur detta skulle vara effektivt för att upprätthålla en hälsosam kost är faktiskt ganska enkel; om du skulle äta tills du är helt mätt sträcker sig magen för att rymma, vilket kan leda till en högre ribba att nå med tiden och kräva mer mat för att känna sig mätt.
Att stanna vid 80 %, som okinawanerna har gjort i många år, förhindrar att detta händer och kan i slutändan leda till ett lägre BMI.
Det betyder naturligtvis inte att Okinawaborna äter vad de vill; deras kost bestående av fiberrika grönsaker, fullkornsprodukter, sojabönor samt en begränsad mängd fisk och fläskkött är också en starkt bidragande faktor.
Kombinera alla dessa saker tillsammans, och det kommer inte som en överraskning att Okinawaborna har en av de högsta frekvenserna av hundraåringar (personer som är 100 år och äldre) i världen: 50 per 100 000.
Nu vet jag att det tar tid att ändra vissa vanor.
Tydligen behöver vår hjärna 10 veckor på sig att ta till sig en ny livsstil innan den ser den som en normal del av den dagliga rutinen.
Men med 80-procentsregeln kan man enkelt börja redan i dag.
Som jag brukar påminna min bättre hälft när han funderar på att ta en andra portion: den andra tallriken smakar aldrig lika bra som den första.
Ska vi leva i hundra år enligt samma princip?
Vi kan i alla fall försöka!
